Så vi skrev ett litet brev till fem skolor som vi tänkte kunde vara intressanta för vår son. Några ligger bra till, några hade vi hört gott om. Vi berättade helt enkelt lite om hans erfaranheter av att ha gått de två första åren i turkisk skola, vad han gillar och trivs med, vad som brukar fungera bra för honom och sådär. Något lite mer konkret, något lite fluffigare. Och, kunde det rent av finnas elever med turkiska som modersmål på skolan?
Dagen efter fick vi ett långt och välskrivet svar från en av rektorerna. Hon besvarade våra frågor, fördjupade hemsidans beskrivning av arbetssättet och i hennes tilltal var det tydligt att hon såg vår son framför sig, som en framtida elev, någon de skulle byga en relation med. "Hör av er, om det här låter som något för er kille!"
Ytterligare några dagar senare svarade nästa skola. Hit har vi trådar sedan förr, så tilltalet var personligt delvis av den anledningen. Och det var ett bra svar. Klargörande. Välkomnande.
Efter tio dagar skickar jag en påminnelse till de skolor som inte svarat. Nu hör också de av sig. På lite olika sätt ger de liknande budskap. För info blir vi hänvisade till hemsidan. Om vi är intresserade hänvisas vi till kommunnens e-tjänst för skolanmälan. Någon tillfogar också att klasserna kommer att bli väldigt stora nästa år. Ock, ock, ock, som Krösa-Maja skulle sagt.
För mig berättar de här olika sätten att bemöta en kommande elev flera saker. Jag får en glimt av skolans självbild. "Det här är vi. Det här vill vi vara." För mig är den kopplad till förväntningar man kommunicerar inåt och utåt. Och det i sin tur brukar ha betydelse för resultat och trivsel.
Jag får en bild av hur skolan ser på sin framtida elev. En liten kille med möjligheter att lära, att bidra - någon att arbeta tillsammans med. Eller, någon som kommer att göra klassrummet trängre kanske. Som kommer att behöva administreras. Skaffas skolbänk till.
Jag får ett intryck av hur man ser på oss som föräldrar. Vi blir potentiella partners kring barnets växande och lärande. Eller några som tar tid. Som vill ha särskild information. "Som om vi inte har nog att göra på skolan".
Jag får en uppfattning om hur man ser på uppdraget. Något spännande, byggande, proffsigt, utvecklande, roligt, gemenskaphetsskapande, eller något - jag vet inte. Något jobbigt. "Fråga någon annan. Läs själv. Vem tror du att du är?"
Jag har verkligen ingen aning om vilken av de här skolorna som skulle vara den bästa för N. Det är så komplext, så mycket spelar in. Men jag vet var det känns som att man bryr sig.
Vi får väl se vad det blir.
