Studiestöd som affärsidé

Generellt tror jag att vissa tjänster bör beskattas lägre, eftersom dessa tjänster annars blir orimligt dyra att producera och konsumera. Och jag ser gärna att en miljövänlig tjänstemarknad expanderar, eftersom jag tror att tjänsterna efterfrågas och arbetstillfällen kan skapas.

(Efter denna inledning kan du kalla mig pragmatiker, naiv, förnuftig, borgarsvin, rödvinsvänster, miljömystiker eller vad du vill; det krävs ganska lite för att dra ganska långtgående slutsatser om människor nuförtiden har jag lärt mig  - men det är så jag tycker.)

Med detta sagt inser jag också att det, precis som i de flesta fall som rör någon slags gemensam hållning, inte är solklart var gränsen skall gå.  Skall man kunna göra avdrag för barnpassning, skall man då förhindra dem att få hjälp med skolarbetet, skall man då inte få göra avdrag för läxhjälp i grundskolan, och i så fall på gymnasiet också; skall man inte kunna betala sitt barns lärare för att komma hem och hjälpa till med de läxor samma lärare givit i skolan? Skall man inte kunna köpa sig fina betyg om man är lite rik?

Det tycker jag - hör och häpna - inte, men exakt var i den där kedjan man logiskt och rättfärdigt kapar avdragsrätten vet jag inte. Det vet kanske du, kommentera gärna.

Vad jag därmed vet är hur betald läxhjälp utanför skolans kan växa till ett system som fullständigt urholkar värdet av den vanliga skolans undervisning. För det är situationen i delar av det turkiska skolväsendet idag. Ungar går på fritiden och läser extra på Dershane, privata företag som erbjuder undervisning. Utöver detta finns många elever som har privatlärare som kommer hem, en eller flera gånger i veckan. Det är inte gratis.

Det som skiljer Turkiet från Sverige i ett viktigt avseende är den enorma vikt som SBS, det stora provet efter åttan, har för elevens möjligheter att välja gymnasium, Lise, och i förlängningen universitet. Men, och det är viktigt, i botten ligger en misstro hos främst föräldrar, ett tvivel på att deras barns skola klarar att ge ungarna den undervisning som krävs för att de skall få tillräckligt goda resultat, och ha alla vägar öppna. Och där finns stora likheter med Sverige.

Den här “alternativa utbildningssektorn” får som sin mest extrema konsekvens att många elever i sjuan och åttan, succesivt trappar ner sitt engagemang för de ordinarie studierna, eftersom “extraplugget” tar all energi och ger förmodat högre utdelning. Och lärare som på kvällarna ger privatundervisning är såklart tröttare under skoldagen, och lägger naturligtvis en del av krutet på de mer välbetalda extralektionerna. Detta är inte optimala förutsättningar för lärande.

Det som talar för en sådan här utveckling i Sverige är – förutom en politisk vilja att göra det avdragsgillt - dels det ovannämnda; att allt fler tycks tvivla på att deras barns skola klarar av att ge barnen en tillräckligt bra utbildning. Antingen tycker man att de lär sig för lite i skolan, eller att skolan lägger för mycket, och för svårt arbete, på den enskilde eleven som hemarbete.

Dels talar den osäkerhet som råder kring nuvarande test och urvalsverktyg - nationella prov och betyg - för att vi rör oss i riktningen mot allt mer standardiserade prov som tillmäts allt större betydelse. Det är en ingen vidare utveckling om vi vill uppmuntra ett mer genuint lärande, men det kan mycket väl vara dit vi är på väg.

Det vi som arbetar i skolan kan göra är förstås att fortsätta arbeta för att garantera alla elever en bra utbildning. Att se varje individ och att inte lämna någon i sticket. Att tro på det vi gör, och inte förtröttas i vår vilja att utveckla våra metoder, skapa inspirerande och trygga lärmiljöer och höja våra resultat. För det största problemet är kanske inte om människor kan köpa extraundervisning på kvällarna. Det är att de vill.